Arbetsplatsmobbning? Så här gör man.

Baserat på några egna upplevelser och observationer så tänkte jag dela med mig av några konkreta exempel på hur det kan gå till. Jag kommer också försöka beskriva hur det kan kännas att vara den som blir utsatt och vad effekterna kan bli – både för organisationen och för den utsatta personen. Till mina egna erfarenheter har jag också lagt artiklar och material från forskare, från en psykolog och från välkända källor.

Jag vill vara tydlig med att jag absolut inte är någon expert på det här ämnet. Mitt syfte är att försöka bidra till en höjd medvetenhet och på så sätt kanske det hjälper någon annan.

Om det här handlade om ett sällskapsspel där syftet var att försöka vinna över vissa spelare och bilda oheliga allianser med andra genom att agera på väldigt speciella sätt så vore det kanske rätt kul. Verkligheten är en helt annan. Där sker allt på riktigt och det är aldrig kul. Det är riktiga människor som kommer till skada.

Vad är arbetsplatsmobbning?

Olika organisationer och  forskare har definierat det lite olika, men ett återkommande begrepp är uteslutning, utfrysning. Prevent kallar det för ’en form av systematisk kränkande särbehandling’ och skriver att ’Den som mobbas utsätts för grov respektlöshet […]’.

Så hur går det till att mobba någon?

Det är faktiskt inte så svårt att mobba någon på jobbet. Med lite finurlighet och ett visst mått av illvilja så kan man få mycket effekt med små insatser. Det finns säkert många sätt som jag inte känner till, men jag tänkte börja med en enkel lista på saker som jag själv sett eller upplevt.

Här nedanför kallar jag den mobbade för DM.

• Om DM är relativt ny på arbetsplatsen, prata gärna öppet i olika sammanhang om att du hade andra förhoppningar på rollen och den som fick den – oavsett vad DM och DMs chef har kommit överens om.
• Fråga aldrig om DM vill gå med på lunch eller fikaraster, även om ni är nära kollegor.
• I de olika möten som finns kan du bara låtsas som om DM inte är närvarande. Till exempel kan du agera som om ingen har DM:s roll eller så kan du säga att det inte finns någon lämplig representant närvarande från den grupp som DM tillhör – eller till och med leder.
• Kalla då och då DM till olika möten utan någon bra förklaring och utan att se om tiden passar DM. Om DM försöker fråga något om mötet eller föreslår en annan tid – svara inte. Det fungerar också att med en negativ ton hävda att mötet visst är jätteviktigt – trots att DM inte påstått något annat – men fortfarande utan att förklara syftet. Det där med att vända på saker kan bidra till att få DM att känna sig förvirrad eller ur balans.
• Bjud inte in DM till vissa av de möten som hen normalt sett borde vara med på.
• Räkna aldrig upp DM som delaktig i några sammanhang eller i något mail, även om det är självklart att hen borde nämnas. Det här är extra effektfullt om hen sitter ett par meter ifrån dig och många lyssnar när du nämner alla personer i en viss grupp eller ett visst sammanhang utom just DM.
• Om DM på något sätt försöker komma in i ett samtal, avbryt då på ett kritiskt sätt och fortsätt sedan som tidigare.
• Om du ska skicka mail där du namnger alla i DM:s grupp som deltagare eller avsändare, nämn då inte DM.
• Om DM har ansvarat för något särskilt eller om någon annan i mail har räknat upp namn där DM:s namn förekommer, se då till att ta bort DM:s namn eller lägga det sist innan du skickar mailet vidare.
• Om DM får erkännande, beröm eller uppmärksamhet, försök att inte närvara när det sker och kommentera det inte. Påstå gärna att det goda resultatet inte arbetades fram på ett korrekt sätt; till exempel kan du hävda att det saknades transparens.
• Om du möter DM i en korridor, agera som om hen inte finns – även om hen till exempel öppnar en dörr åt dig.
• Försök få DM att ifrågasätta sig själv, sin kompetens, sitt agerande och sitt värde.
  Det kan faktiskt bli så att hen börjar sköta allt det själv efter en tid av återkommande kritik och utfrysning. Även om hen har börjat ifrågasätta sig själv så kan du öka trycket lite genom att göra det lite tydligare, till exempel så här: Om DM får för sig att på något sätt försvara sig eller sitt agerande, se då till att direkt ifrågasätta det, till exempel genom att säga något i stil med ”Varför går du i försvarsställning? Jag säger ju inte det här för att klaga?”.

Det finns säkert många fler sätt, men det får räcka så just nu.

Om du lyckas få DM att ifrågasätta sig själv tillräckligt ofta och mycket så kommer mobbningen snart inte att behöva vara särskilt intensiv eller tydlig, eftersom hen kan komma att tappa tron på sig själv. Om sedan DM:s beteende efter ett tag påverkas negativt av det här så kan du peka på det och vara lagom kritisk.

Hur känns det att bli mobbad?

I början känns det verkligen inte bra alls; riktigt jobbigt. Sedan kan det bli mycket värre.

Arbetslusten, eller snarare lusten att prestera, leverera och jobba för förbättringar och att hjälpa andra kanske finns kvar ett tag, men lusten att gå till jobbet minskar förstås till nära noll.

Just det där att vilja prestera eller vilja göra nytta men inte vilja gå till jobbet kan göra att ett dåligt samvete börjar smyga sig på. ’Borde jag kanske…?’. Som mobbad kan man börja känna skuld.

Den mobbade kanske också känner ett visst ansvar för att försöka lösa situationen, särskilt om hen kan lite konflikthantering och teamdynamik och vet att allas beteenden och agerande kan påverka en situation.

Bara någon dag senare kanske den mobbade känner sig lite starkare och tänker att ’Mobba på ni, jag tänker gå ut och äta lunch i solen’. Sådana här svängningar i vad den mobbade orkar kan förstås upplevas av andra som ett skiftande humör och om den mobbade föredrar att njuta av solen ensam istället för att sitta nära sina mobbare så kan det utifrån se ut som om hen drar sig undan och är konstig.

Psykologen Stefan Blomberg intervjuades i SVT och sa då så här:
”Mobbning i sig är över tid förgörande. När man kommer i ett läge där man känner att man har svårt att värja sig för det som händer, då blir det en oerhörd stress, en daglig stress. Man bryts sakta men säkert ner. Depressioner är jättevanligt, traumasymptom. Symptom som man annars ser hos våldtäktsoffer, tortyroffer. Den typen av symptom är också vanliga.
Det kanske mest allvarliga som många beskriver är att de på något sätt går sönder i sin personlighet. Man känner inte igen sig själv längre och man tappar tilltro till sin egen förmåga att hantera situationen och det är en fruktansvärd upplevelse”.

Enligt forskare och andra insatta så ökar också suicidrisken, även om ingen med säkerhet kan säga hur många självmord per år som kan kopplas till mobbning.

Inte bara psykisk påverkan

Många vet säkert att mobbning kan påverka någons psykiska välmående, till exempel genom att personen blir deprimerad, men alla kanske inte vet att det även kan ge fysiska hälsoeffekter, till exempel huvudvärk, hjärtklappning, sömnsvårigheter, en känsla av utmattning, tryck över bröstet och höjt blodtryck.

Sömnsvårigheter kan snabbt få stor effekt på prestation, humör och annat. Saker kan fort bli ännu sämre av det.

Om sömnen, humöret och den allmänna livsglädjen påverkas så kan det få negativa effekter på privatlivet och privata relationer. Dessutom riskerar den vila och återhämtning som alla behöver att utebli. Om aktivitetsviljan minskar så kan det påverka hur mycket motion personen får, vilket i sin tur också kan påverka hälsan negativt.

Varför säger du inte bara ifrån?

Ja, varför gör du inte det? Jo, för att det krävs ett stort mått av styrka för att ta plats och säga ifrån; en styrka som den mobbade kanske inte har just då – på grund av mobbningen – och för att det inte är säkert att det hjälper. Dessutom kanske det är en grupp som mobbar en ensam individ och då kan det finnas stora skillnader i styrka och makt.

I mörkare stunder tänker kanske den mobbade att det vore skönt att säga något i stil med ”Vad håller du på med? Skärp dig och bete dig som folk!”, men hen vet nog att det inte vore produktivt. Hen vill kanske inte sänka sig till mobbarens nivå utan vill bete sig professionellt, så då skulle det kanske vara bättre med ett med professionellt samtal och feedback: ”[…] och jag kan inte acceptera att du gör så. Jag måste be dig att sluta med det så att vi kan få ett bra samarbete framöver.”

… men skulle det hjälpa? De flesta skulle nog uppleva det som svårt att ge någon feedback på sådana här beteenden, men det känns sannolikt mycket, mycket värre att tänka den tanken när den som sitter framför en är den som mobbat, som brutit mot etiska och moraliska normer, som manipulerat. Varför skulle den personen plötsligt bry sig om vad den mobbade tycker?

Och förresten, vill den som blivit mobbad investera så mycket energi i att hjälpa mobbaren att ändra sina beteenden? Kanske vill den mobbade bara slippa se mobbaren, umgås med vänliga människor istället, få lite vila och känna lugn.

Vad blir effekterna för organisationen?

Här är några enkla exempel på hur mobbning kan påverka organisationen:

• Sänkt produktivitet, till exempel på grund av bristande samarbete och all den tid som olika personer tvingas lägga på internpolitik istället för mer produktiva saker.
  Det är inte bara den mobbade som inte presterar på topp. Andra kan påverkas av situationen och det om det sker så då påverkas även deras prestation.
• Ökade kostnader för sjukfrånvaro och vård.
• Om den mobbade slutar så behöver vi kanske rekrytera, vilket tar tid och kostar pengar, samtidigt som produktiviteten blir lägre under tiden.
• Organisationens interna och externa varumärke kan påverkas negativt, vilket i så fall också kan påverka möjligheterna att rekrytera skickliga medarbetare i framtiden.

Om den mobbade försöker få hjälp då?

Psykologen Stefan Blomberg säger i en SVT-intervju att det är vanligt att offret skuldbeläggs.
”Det är jättevanligt att man försöker lägga det på den drabbade själv och säga att det är ditt problem, det är du som är udda det är du som är annorlunda, det är du som är konstig eller överreagerar, så skärp till dig du så ska det nog bli bättre. Men eftersom man redan är utsatt för att vad man än gör så är det fel, så kan ju bara det här att man lyfter frågan vändas emot en: ”anklagar du mig för mobbing?”

Vad arbetsgivaren kan och bör göra går det att läsa mer om via länkarna längst ned i den här artikeln, men tyvärr är det inte alltid så att arbetsgivaren agerar korrekt eller tillräckligt – eller alls. Det krävs en rejäl ansträngning för en mobbad att ta upp situationen med arbetsgivaren, så om då arbetsgivaren inte agerar på ett bra sätt så kan det upplevas som ett svek som skapar ännu mera stress hos den mobbade – förutom att arbetsgivaren bryter mot de arbetsmiljöföreskrifter som faktiskt finns.

Stefan Blomberg säger att …”Men om du inte har något stöd och om arbetsgivaren och facket nonchalerar det hela eller om det till och med blir värre när frågan lyfts, då är det bäst att omedelbart försöka hitta ett annat jobb. Hälsoriskerna kan annars bli dramatiska även om du känner att du har rätten på sin sida.”

Men kan du inte prata med HR?

Jodå. Kanske finns det handlingsplaner? Eller kanske kan det leda till att att ledningen tar det på allvar, att en chef talar allvar med mobbaren och agerar kraftfullt? Kanske får den mobbade ett bra stöd och möjlighet att återhämta sig?

Ja, eller så säger HR och högre chefer att ”Ja du, det har varit en del saker kring den personen [gruppen]. Hen har ju ett rätt hårt språk. Andra har också upplevt ett exkluderande beteende och hen har fått feedback på det tidigare. [mobbarens] chef är bra, men har inte alltid varit så snabb med att agera på sådant här. Du får verkligen se till att sköta om dig.”
… och så gör de kanske ingenting mer.

Den mobbade, som samlat styrka för att prata med HR eller ledningspersoner om problemet, kan nu uppleva bristen på agerande som ett svek och ett accepterande av mobbarens beteende. Det där med att ’prata med HR’ är inte så enkelt som det låter.

Vem mobbar och vem mobbas?

I tidningen Chef kan man läsa att:
”Män mobbar både män och kvinnor och kvinnor mobbar både kvinnor och män. Både chefer och medarbetare råkar illa ut. En del studier visar att det är vanli­gast att chefen mobbar medarbetare, medan andra kommer fram till att medarbetare ungefär lika ofta mobbar varandra. Alla kan alltså mobba – och ingen är immun mot att bli drabbad.”.

… och en sak till:

Tro inte att ’starka’ människor altid klarar sig eller att de borde klara av att hantera eller motverka mobbning.  Margaretha Strandmark, professor emerita i folkhälsovetenskap och forskare inom mobbning, säger att ”Vår forskning visar att både starka och sårbara personer blir mobbade. Det är alltså inga speciella personer som drabbas utan alla kan bli mobbade.”

Vill du läsa mer? / Vad säger andra?

• Forskaren Margareta Strandmark förklarar mobbning
• Otäcka fakta från DT (MittMedia) och SVT
• Vad säger Arbetsmiljöverket?
• Organisationen Suicide Zero om självmord kopplat till mobbning
• Tidningen Chef om att ta mobbning på allvar
• Prevent om mobbning

Jag hoppas att vi kan hjälpas åt med att hjälpa de som blir utsatta och se till att få slut på de här dumheterna.

Lycka till !

/Björn